Det finns en anledning....

...till att jag inte har skrivit på några dagar. Den här gången gör man verkligen det! Tror man drömmer alltså.

I torsdags skulle jag börja arbeta lite senare då jag passade på att jobba lite hemifrån när det är höstlov och så. Jag skulle precis till att hoppa in i duschen för att sedan åka in till kontoret, Ida skulle släppa ut hästarna i hagen.

Plötsligt hör jag hur dörren slängs upp och Ida gråter som om någon stuckit en kniv i henne. Något hade skrämt Krusmynta när de var på väg ut och hon hade dragit iväg, Ida hade inte släppt och det slutade med att hon landade på en cykel (som stod för nära) med hästen klampandes över sig.

På något sätt lyckades hon kravla sig upp, stänga stalldörren så att inte nästa häst också sprang lös och ta sig in och  ropa på hjälp.

Busen som sprang över henne, Krusmynta.

Jag såg att hon hade blivit trampad på armen, förstod att det gjorde ont men tänkte att hon på sin höjd hade brutit armen. På några sekunder hade jag fått ut hästarna i hagen, fått in unge och hund i bilen och begett mig till jouren i Söderhamn. På vägen in förstod jag att hon eventuellt hade slagit huvudet för hon sa att det hade svartnat någon sekund, hon var likblek och hon mådde mycket illa.

När vi kom in hade hon mycket lågt blodtryck ( 80/50) så man kallade genast på ambulans för vidare färd till Hudiksvall. Stackars Bengolle, jag ringde honom och bad honom hämta Pettson (hunden) i bilen för Ida hade blivit trampad av en häst och vi var på väg till Hudik med ambulans.....jag glömde bort att säga att det var relativt lugnt, han måste ha blivit jätterädd.

Det måste ha varit världshistoriens långsammaste ambulansfärd för jag tror att det tog 40 minuter att ta sig till Hudiksvall. (Bilden lånad från Google)

Många röntgenbilder, undersökningar och timmar senare beslutades det att hon skulle ligga kvar över natten för observation, (då var klockan efter 17.00). Inga frakturer hittades på röntgen och blodtrycket hade varit stabilt och bra sen vi kom in, men man ville ta det säkra före det osäkra....vilket var ett mycket bra initiativ tycker jag.

Ida har nu lärt sig en mycket viktig sak: Det är skitdumt att hamna under en häst, särskilt om man landar på en cykel. Jag har lärt mig att man alltid ska ha medicin, tandborste och rena trosor i handväskan ifall man hamnar på sjukhus. (Kände mig lagom ofräsch och hade ont överallt jag med, medicin- och duschlös som jag var.)

Såhär ser Idas arm ut. Kan ni fatta att det inte var minsta lilla fraktur i den armen?

Såhär ser hon ut där hon landade på cykeln. (Cykeln är betydligt trasigare än Ida)

//Ambulanspipa