Har varit osams med min kropp inatt och knappt sovit något, men just nu gör det inte ett dugg! Jag ligger i sängen, ser snön dala utanför fönstret och snart är kaffet klart.
(Bilden lånad från Google.)
Jag misstänker dock att jag får masa mig ur sängen och inta drycken oralt, men man kan ju inte få allt här i världen.
På seneftermiddagen ska jag till Gävle och operera ut en tand. Det har varit tji för min vanliga tandläkare att få ut den så nu ska käkkirurgen göra ett försök. Jag kommer att få starka medikamenter så chaufför/ följeslagere har jag med mig....undrar hur less han kommer att vara på mig innan jag är hemma? Tänk er själva, jag kan snacka hål i huvudet på en gråsten i vanliga fall....jag antar att jag inte blir mindre surrig efter en massa "snurrmedicin".
(Bilden lånad från Google.)
Jag hoppas i alla fall att han inte tröttnar och helt sonika lämpar av mig på första bästa busshållplats! :O Nåja, jag rapporterar om äventyret ikväll....OM jag har "nyktrat till".
Temperaturen håller sig stadigt under -10 hela dygnet och jag får äntligen användning av min stora skatt....min ved! Jag vet inte hur normalt det är att känna sig rik för att man har hela vedboden full, men det gör jag. Dessutom älskar jag att elda.
(Bilden lånad från Google.)
Det är något alldeles speciellt med känslan som infinner sig när värmen stiger i huset utan att elräkningen gör det. Dessutom tycker jag att det blir en helt annan värme med värmen från eld, en "äktare" värme på något vis.
Jag har tre ugnar som jag värmer upp huset med.
Vedspisen som är kökets hjärta, den spis som det eldas oftast i. Är det någon som kan förklara varför glögg som är värmd på vedspisen är så mycket mysigare och godare än glögg som är värmd på elspis?
Husets största värmekälla är bakugnen, med den värmer jag upp halva nedervåningen och i princip hela övervåningen. Om kylan håller i sig såhär (och gärna sjunker) ska vi baka pizza i den nästa fredag, häftigt va?
Den värsta lyxen är nog ändå att jag har en alldeles egen kakelugn i mitt sovrum. Försök att känna efter och föreställ er känslan av att krypa ner under täcket och långsamt bli varm samtidigt som knastret från ugnen smälter bort alla bekymmer i världen.
Det här är livskvalitet för mig och jag skattar mig lycklig över att jag kan känna en sådan stor glädje i något så enkelt.....nöjet att elda!!!
(Bilden lånad från Google.)
Men som jag sagt tidigare i denna blogg....alla häxor behöver en eld!
Det är kallt och soligt ute, ni vet så det bara gnistrar överallt. Egentligen skulle jag ha gått ut och tagit en promenad i allt det vita och skinande men jag har en massa inomhussaker för mig som jag inte bara bör göra utan absolut MÅSTE.
Jag är inte mycket för "måsten" men ibland sätter jag mig helt enkelt i den situationen och då är det ju upp till mig att ordna upp det också.
När jag är klar med den här uppgiften jag håller på med tänker jag ta helg på allvar. Jag tänker njuta av finvädret men även läsa och blogga.
(Bilden lånad från Google.)
Nåja, proffs blir jag väl adrig...men jag vill bli bättre...därför vore jag väldigt tacksam om ni kunde hjälpa mig.
(Bilden lånad från Google.)
Kommentera gärna och mycket. Dels är jag en riktig bekräftelsetorsk (som jag tidigare nämnt i bloggen), dels vill jag väldigt gärna veta vad ni tycker, vad ni vill höra mer om och vad ni vill slippa läsa. Det är läsarna som gör bloggandet roligt, i alla fall för mig.
...har jag fått minsann! Oskar kom hem med ett paket från sin mamma idag, tack Karin! Att paketet innehöll böcker var ju inte så förvånande då Karin äger Helins Bokhandel i Bollnäs och jag äääälskar att läsa.
Den första boken var "Låtsaskungen" av Torgny Karnstedt. (Bilden lånad från Google.)
"Med Låtsaskungen byter Torgny Karnstedt miljö. Han har tidigare skrivit två prisbelönta romaner om unga människors liv, Slamfarmen och Gnistskärmen. Nu återkommer han med en berättelse där han sätter barnen på en ungdomsskola i centrum. Det handlar om de så kallade problembarnen.
-Jag ska köra hela jävla Farsta på min hoj. Låtsaskungen Mikael drömmer om en Harley- Davidson. Med den ska han erövra världen. Han befinner sig fyrtio mil hemifrån, förvisad till en skola för så kallade problembarn. Där möter han Magdalena, hon är där för sitt första lärarjobb. Tidigt har det gått upp för henne att livet består av två ytterligheter- himmel och helvete. För Magdalena är jobbet en stor utmaning. För Mikael och de andra ungdomarna finns inget val. Hemma, långt där borta i bakgrunden, lurar avgrunden."
Bok # 2 var "Självrisk" av Elsbeth Egholm. (Bilden lånad från Google.)
"Norge har Anne Holt, Sverige har Liza Marklund och Danmark har Elsbeth Egholm"
Jydske Vestkusten
"En isande kall februarinatt vaknar Dicte Svendsen och hennes pojkvän Bo av att grannens stall står i lågor. Ensamma försöker de rädda de instängda och panikslagna hästarna. Grannparet Karen och Sören är bortresta och av Karens syster, som bor med dem, syns inte ett spår.
Men då Dictes sjuttonåriga dotter hittar en kvinnokropp en bit från deras hem tar händelserna en märklig vändning. För den avlidna är Karens försvunna syster, mördad på ett mycket makabert och brutalt sätt.
Dicte får i sin roll som journalist inblick i vad som sker och hon gör så gott hon kan för att hjälpa polisen i deras arbete. Men aldrig kunde hon ana att hennes bevakning av händelserna skulle komma att bli så farlig och personlig.
'Självrisk' är en fristående fortsättning på 'Dolda fel och brister' som kom ut 2005."
Den tredje och sista boken var "Passion" av Lily Prior. (Bilden lånad från Google.)
"Passion utspelar sig i den italienska, kvalmiga sommarhettan och är en pikant, romantisk komedi om obesvarad kärlek, omättade lustar och oförutsägbara konsekvenser av missriktade passioner.
Föga anar den ensamme olivodlaren Arcadio Carnabuci vilket kaos som kommer att bli följden när han sår sina kärleksfrön. Medan Fernanda Ponderosa, den yppiga kvinnan i hans drömmar, motstår hans förtrollning blir däremot den strävsamma Gezabel, en medelålders mula, upp över de långa öronen förälskad i honom. Och som Gezabel får erfara är hon inte den enda vars öden sammanlänkas när olivodlarens passion sprider sin magi över trakten. Plötsligt kastar såväl slaktaren som bagaren mordiska blickar, bydoktorn och hans sköterska drivs till sinnesförvirring och ett nyfött barn förvandlas till en ängel. Medan byn pendlar mellan krig och fred bidrar oförklarliga fenomen till den febriga stämningen och gör att passionerna svallar än hetare under den vitglödgande solen."
Som ni märker är det tre väldigt olika böcker i mycket varierande genrer. Det ska bli jätteintressant att plöja igenom dessa och jag återkommer efter hand och berättar vad jag tyckte om dem. Nu ska här läsas och njutas!
När jag fyllde år fick jag av min "faster" Carina ett underbart paket med en massa godsaker i.
Delikatesserna hade hon köpt på Lillis Smakeri, en delikatessbutik som ligger i Söderhamn. (Klicka på bilden för att komma till deras hemsida. Bilden är lånad från Google.)
Påsen innehöll en flaska granatäpplebalsamvinäger (oj, vilket långt ord!)...
(Klicka på bilden för att komma till leverantörens hemsida. Bilden är lånad från Google.)
...en påse supergoda mandelskorpor...
(Klicka på bilden för att komma till leverantörens hemsida. Bilden är lånad från Google.)
....två små chokladbitar OCH de mest fantastiska praliner jag någonsin smakat, ni vet en sån sort som man nog skulle kunna döda för!
Smaken på de jag fick var kexsplitter/ cookies. (Klicka på bilden för att komma till leverantörens hemsida. Bilden är lånad från Google.)
Om ni ska köpa presenter till en sån gottagris som jag tipsar jag verkligen om ett besök på Lillis Smakeri (nej, jag har inte blivit ombedd att göra reklam) för där finns det något för alla.
...började helt suveränt med frukost på säng! Jag fick latte och ett gäng smörgåsar på en tallrik. Ovanpå smörgåsarna tronade ett värmeljus och alltihopa ackompanjerades av skönsång av mina gulliga döttrar.
Hannah...
...och Ida.
Grabbarna låg och sov men ingen av dem var riktigt krya så de är ursäktade, de kan få komma med på bild ändå.
Min son Adam...
...och svärsonen Oskar.
(Alla ovanstående bilder har jag lånat från respektive barns Facebook-profiler, en nackdel med att inte ha en fungerande kamera.)
Någon timme senare började eländet...jag fick tokont i magen. Det kändes som att någon otrevlig människa körde runt med en kniv i min livmoder, roligare saker kan man ha för sig på sin födelsedag. Jag ställde in min tandläkartid för jag tyckte att det räckte med elände och smärta ändå...sen tillbringade jag flera timmar med att ligga i soffan och tycka synd om mig själv.
Min mage var ledsen! (Bilden lånad från Google.)
När det började bli eftermiddag på riktigt var jag helt enkelt tvungen att ignorera det onda och ta mig till stan, behövde både gå på banken och handla om det skulle bli någon tårta på det här stället. Oskar fick vara chaufför och vi lyckades uträtta alla ärenden och ta oss hem utan större missöden.
När vi väl var hemma utnyttjade jag det faktum att jag fyllde år och bad husets alla tonåringar att hjälpa mig röja upp, göra tårta, fixa kaffe etc....med motiveringen att det var vad jag önskade mig i födelsedagspresent. De gjorde ett kanonjobb och jag är mycket tacksam!
(Bilden lånad från Google.)
En smaskig tårta blev det som trots Idas protester innehöll krossad ananas...vaddå, det är väl min födelsedag och då blir det en tårta som JAG tycker om.
Sen kom det besök, först älsklingen min som har full koll på vad jag vill ha när jag fyller år...
...nämligen tulpaner!
Det har blivit tradition att jag får tulpaner på min födelsedag eftersom det är tulpanpremiär i affärerna vid samma tidpunkt och det är bra, för jag äääälskar tulpaner! Mamma hade naturligtvis också koll på läget (som vanligt) så nu har jag vackra buketter både i vardagsrummet och köket....me like!!!
Jag upptäckte också att ett utav glädjeämnena med att ha 4 000+ Facebook-vänner är att man får en maaassa gratulationer, på många olika språk och (tack vare tidszonerna) under två hela dygn. Av ren artighet tycker jag att man bör tacka personligen när man får sådana hälsningar, så det gjorde jag.....över 500 gånger!!! Jag har försökt att tacka alla på rätt språk så nu kan jag säga tack på åtminstone engelska, franska, tyska, holländska, spanska, portugisiska, italienska och tjeckiska.....OM jag missade att tacka någon personligen ber jag så hemskt mycket om ursäkt, det var inte meningen.
Allt som allt hade jag en strålande födelsedag med släkt, vänner, presenter, blommor, praliner och god mat....och jag fyllde 42(!)...jag ser fram emot att fylla femtio!!! :D Tack alla ni som gjorde min dag.
...hos min tremänning igen. Min tremänning Chatrine är en hejjare på inredning, bakning, matlagning, att vara mamma och att blogga. Just nu har hon en tävling på sin blogg igen.
Klicka på bilden så kommer ni till Chatrines blogg, sen är det bara att följa instruktionerna där.
Nu är planen att även jag ska fixa någon slags tävling på min blogg....ska klura på det och återkommer i ämnet när jag har kommit på något bra.
...ifall någon hade missat det, liksom!? Jag kan bli oerhört imponerad av de som är verkligt talangfulla...och inte så lite avundsjuk heller ska jag väl villigt erkänna.
Denna artist blev jag dock så totalt förtrollad över att jag inte kan låta bli att dela med mig av denna talang, visst är det helt j***a fantastiskt?! Jag menar, som min syster sa, det är ju inte bara en elefant som målar....eller för den delen en elefant som målar en elefant.....det är ju så otroligt BRA också!!!
"Kreaturet" har mer sinne för anatomi och bättre kontroll på penseln än vad jag har och det borde egentligen reta gallfeber på mig men jag kan inte annat än förundras och njuta över en sån fantastisk varelse....vad försiggår egentligen i en själ som hennes? Vad tänker detta intelligenta djur när hon kreerar äkta konst? Vilken fantastisk värld vi lever i!!!
Idag är det min födelsedag och det enda jag har inplanerat är att åka till tandläkaren! :O Det kanske inte är det första man planerar in på en födelsedag i normala fall....men wtf, jag fyller 42...på en måndag(!) mer ospännande än så kan det knappast bli så då fick jag väl hitta på nånting för att göra dagen lite annorlunda. En sak är då säker, den här tandläkartiden glömmer jag inte bort.
Om någon hade tänkt komma och fika vore det väldigt vänligt om ni kan komma efter 16, i annat fall kanske jag är kvar hos tandläkaren.
Varför räknas det som en otursdag? Jag tycker att det finns flera andra dagar som verkar vara otursdagar, till exempel elfte september...attackerna i USA, mordet på Anna Lindh m m. (Förlåt Mattias, jag VET att det är din födelsedag.)
Enligt Wikipedia är det ingen som riktigt vet varför men en teori är att Jesus hade tolv lärjungar tills Judas kom, nummer tretton blev den som förrådde honom.
(Bilden lånad från Google.)
En annan hypotes är att ett stort antal tempelherrar blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den trettonde oktober 1307.
Talet tretton har dock räknats som ett magiskt tal långt innan kristendomen gjorde sin debut i världshistorien. Antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.
Är det någon av er som har erfarenhet av otur fredag den trettonde? Har ni märkt av att ni har någon annan otursdag? Jag är lite nyfiken på det här då jag faktiskt har en tro på magiska tal, vad tror ni?
...ända sen i morse, men det var tji att kunna lägga upp bilder. Nu har jag fått en ny adapter till min laptop och kan sålunda använda min egen dator...och då funkade det strålande!
(Bilden lånad från Google.)
I övrigt var det en underbar morgon. Som jag skrev igår blev jag servad med äggmackor då, den här morgonen fick jag frukost på säng! (Eller soffan för det var där jag hade somnat.)
Jag fick en supergod latte med riktig skummad mjölk, tack Hannah du är ju bara underbar! (Bilden lånad från Google.)
Av någon anledning funkar tydligen inte Idas dator som den ska, vissa saker man gör online funkar bara när den har lust....idag gick det inte ens att logga in på Hotmail med den. Om någon av er som läser det här har någon aning om vad det kan vara som ställer till det får ni gärna nämna det i en kommentar så att jag kan hjälpa henne att få ordning på den.
Något som går att göra på den är i alla fall "griddlers".
(Bilden lånad från Google.)
Griddlers är ett utav mina favorittidsfördriv när jag ligger i sängen och väntar på att värkmedicinen ska verka så att jag kan göra något mer produktivt. Det är ett slags japanska korsord som går ut på att man ska bygga bilder genom att räkna ut vilka rutor man ska markera med färg....lite som "paint-by-numbers" för vuxna. Sådär lagom hjärndött när man inte orkar med något annat men ändå är för rastlös för att göra inget alls.
Om du också vill testa så klicka på länken och prova, men var försiktig för det är väldigt beroendeframkallande.
Berit Danielsson (Bilden "ärligt snodd" från hennes Facebookalbum.)
Till slut vill jag bara nämna Berit...när jag beklagade mig på Facebook om att jag inte hade en fungerande adapter skickade hon helt sonika hit en!!! Tydligen har hon tumme med Posten också för det gick på ett dygn. Tack så otroligt mycket!!!
En virtuell ros till dig! (Bilden är lånad från Google.)
...ska komma idag. När det är sju grader kallt ute (och kallare var det inatt) blir det väldigt kallt när man inte kan elda!
(Bilden lånad från Google.)
Jag beklagade mig på Facebook att jag tyckte att det var lite mesigt att inte kunna sota i en varm (läs: het) ugn och fick då ett ypperligt förslag från en smart person...
...att byta sotare! Någon som har telefonnumret till den här mannen? (Bilden lånad från Google.)
I vilket fall som helst läääängtar jag tills det är sotat och klart för nu vill jag elda!!!
...julgransplundring! Jag är en sån människa som ääälskar traditioner. Den här helgen har var och vart annat inlägg på Facebook handlat om julgransplundringar av olika slag.
(Bilden lånad från Google.)
Jag kämpade som en tok för att det skulle bli julfint här fast jag har värk och är trött och nu tänker jag njuta så länge jag kan. När jag var liten slängde man ut granen på 20:dag Knut och det tänker jag fortsätta med.
(Bilden lånad från Google.)
Så jag eldar i brasorna, häller upp en glögg, fortsätter vägra julgransplundring.....och jag tycker att det är jättemysigt!
Igår skrev jag om ugglor och idag blir det vargar, med alla katter, hundar, hästar och kaniner som redan synts i min blogg börjar detta likna rena rama djurparken!
Jag får väldigt ofta höra att jag är tråkig, att jag aldrig vill någonting och att jag inte "ställer upp" när det anordnas fester och sammankomster...det är detta jag vill prata lite om.
När jag var yngre var jag livrädd att vara ensam, om ingen kom och hälsade på mig åkte jag helt sonika och våldgästade någon vän...uppenbarligen livrädd för mitt eget sällskap.
Nu för tiden ääälskar jag min självvalda ensamhet men det verkar vara svårt för människor att tro på. Det finns flera orsaker till att jag känner såhär. För det första trivs jag med mitt eget sällskap (tro det eller ej)...jag tror att det är den biten som folk har svårt att fatta.
På nyårsaftonen var jag och min yngsta dotter ensamma hemma. Hon tillbringade större delen av kvällen med att sitta och rita med sin nya ritplatta på datorn på övervåningen (och trivdes mycket bra med det), jag låg i soffan på nedervåningen och facebookade, tittade på TV och allmänt bara "pillade mig i naveln." Till middag åt vi pasta med ost. Vi smällde inga raketer och skålade inte, men tittade på nedräkningen till tolvslaget, kramades och önskade varandra gott nytt år. Låter det som en torftig och hemsk nyårsafton? Vi tyckte att den var helt perfekt.
Hela kvällen blev jag tillfrågad av välmenande vänner om jag inte ville komma på den ena festen efter den andra och jag fick kommentarer som "men lilla gumman, du kan ju inte sitta där alldeles själv." Varför kan jag inte det? Det var inte ett dugg synd om mig, det var ju självvalt! Det är fruktansvärt synd om människor som inte har någon att tillbringa sina storhelger med, men jag är inte en av dem. Jag har en älskad särbo (som helt nöjd satt hemma hos sig och målade tavlor), underbara barn (som tillbringade nyårsaftonen som de valde), en stor härlig familj och fantastiska vänner och jag hade kunnat tillbringa min kväll med vem som helst av dessa....men jag VALDE att vara själv.
(Bilden lånad från Google.)
En annan stor anledning till att jag tycker om att vara hemma är att jag helt enkelt trivs så otroligt bra i mitt hem. Jag känner mig trygg, varm och älskad här i min lya och skulle egentligen aldrig vilja lämna den. Många gånger lider jag verkligen över att behöva åka hemifrån men det betyder inte att jag är en eremit, alla är nämligen hjärtligt välkomna till mig. Jag älskar faktiskt att umgås med människor men på mina egna villkor, jag är mycket social.
Den sista stora anledningen till att jag så ofta tackar nej till olika saker är min värk, den är INTE självvald men hur jag lever med den är mitt eget val. Jag har lärt mig att acceptera att jag inte orkar vara med på allt, ibland orkar jag inte vara med på något. Vissa gånger blir jag sängliggande i flera dagar, fatta hur plågsamt det skulle vara om jag inte kunde må mentalt bra med det. Visst kan även jag bli rastlös och frustrerad ibland när jag missar saker jag gärna skulle velat delta i, men för det mesta är det okej. Det jag fortfarande har lite svårt att tackla är den otroliga trötthet som hänger med värken....ibland vill jag orka mer helt enkelt.
Som tur är har jag en partner som också har ett stort behov av lugn och ensamhet och därför inte ställer några krav på mig. Jag har en förstående och kärleksfull familj som för det mesta står ut med mig och vänner som verkligen bryr sig....det är inte alla förunnat och jag skattar mig lycklig.
Vad jag till sist vill säga är att mina "nej tack" och "jag vill inte" inte innebär att jag inte tycker om er, det innebär bara att jag tycker om MIG och måste ta hand om mig själv i första hand. Jag är mycket tacksam för alla förfrågningar och inbjudningar så ge inte upp....plötsligt händer det!!!
...har jag blivit kallad hela livet, med all rätt. Jag vet inte om jag är "tillverkad på fel sida sängen" eller vad som är felet men så snart jag får chansen vänder jag på dygnet.
(Bilden lånad från Google.)
När det är fullmåne blir det ännu värre, då kan jag "glömma bort att sova" i upp till tre dygn.
Det är inte precis lätt att vara uggla, hela samhället är ju inriktat på att vi ska vara vakna på dygnets ljusa timmar....med all rätt, vi behöver ljuset.
Jag kan dock inte låta bli att drömma om att jag ska kunna sköta mitt arbete nattetid, men om man arbetar som säljare uppskattas det nog om man ringer sina kunder under kontorstid och inte när de sover sin allra djupaste skönhetssömn.
Kreativiteten flödar alltid på nätterna, alla nya idéer dyker upp då och alla bra TV-program visas "miss-i-nassen"....vem sjutton vill sova då?
Jag har skapat en Facebook-grupp för riktiga "hardcore-ugglor"....d v s de som i princip ALDRIG lägger sig före 02.00, om du känner att du platsar i den är det bara att säga till så bjuder jag in dig.
Jag vill tacka Kerstin för uppslaget till detta inlägg och till alla mina likasinnade där ute säger jag bara:
Detta är ett mycket gammalt utdrag från Rix Morgonzoo, men det är bland det roligaste de har producerat. Det är så otroligt sant, det vet vi som har både hundar och katter....så lyssna och njut!
Om ni har svårt att tyda texten mellan skrattsalvorna får ni den här i utskrivet format, den är så bra!!!
Hunden respektive kattens dagbok
HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
Mitt hem har ju varit jourhem en längre tid men då jag inte är frisk och mitt fysiska mående blir sämre och sämre är jag tvungen att dra ner på antalet djur, jag orkar helt enkelt inte. Idag fick jag den positiva nyheten att de sista två jourkatterna också har fått ett hem, detta hem verkar dock också vara tillfälligt så min förhoppning är nu att dessa vackra systrar kan hitta ett permanent hem någonstans innan våren, det förtjänar de!
Sol...
...och Vega.
Det är två underbara flickor som snart fyller två år. De är små (förmodligen delvis p g a att deras mamma var undernärd när hon väntade dem) men mycket vackra. Då de är födda av en förvildad mor är de väldigt försiktiga av sig, men när de väl känner sig trygga är de underbara. Båda är i allra högsta grad hundvana, men Sol ÄLSKAR hundar....hon brukar roa sig med att tvätta dem. Flickorna är naturligtvis kastrerade.
Om ni känner att ni kan öppna ert hem och era hjärtan för dessa katter ska ni kontakta Djurskyddsföreningen Bill & Bull det är de som äger katterna och kan svara på era frågor.
Jag har även tre underbara ungkatter i egen ägo som behöver ett nytt hem så snart som möjligt. De är helt fantastiskt gosiga och trevliga.
Söta, tjocka Leif...som äääälskar mat!
Gulliga Prill-Prill...som ääälskar bus!
Vackra Skrållan....som äääälskar gos! (Bilden lånad från Josefines Facebookprofil.)
Skrållan hade redan hittat ett underbart hem (de kallade henne Elsa) där hon trivdes som sjutton och där hon blev både älskad och bortskämd, tyvärr blev matte superallergisk och var tvingad att med stor sorg lämna tillbaka henne till oss.
Leif var bokad men hans blivande matte flyttade oväntat så då blev han kvar.
Prill- Prill, min stora kärlek, hade jag tänkt behålla för hon är så charmig, vacker och framförallt påminner hon så mycket om sin mormor....min älskade Prillan (därav namnet.) Jag tvingas dock erkänna att jag är i för dåligt skick för att orka med så jag måste ägna min ork till de vuxna katter jag har lovat ett "forever- home" och deras djurkompisar.
Känner du att ditt hjärta smälte för någon av dessa härliga individer kan du skriva ner kontaktvägar till dig i en kommentar så kontaktar jag dig.
