söndag 31 oktober 2010

På begäran!

Ja, det är faktiskt sant....jag har blivit ombedd att fortsätta berätta om Provenceresan, så då gör jag väl det då.

Jag tror att det var på måndagen vi tittade på grottor, men jag är inte säker. (Tanten kanske börjar bli senil?) I vilket fall som helst finns det en liten by i "Provence Verte- Det Gröna Provence" (och det är GRÖNT, tro mig!) som heter Cotignac.
Mhmm, det ÄR grönt.

I denna lilla by bor man fortfarande i grottor, japp....det är sant!

Som skylten visar användes de äldsta grottorna mellan 850 och 1250 e. kr.
Många av grottorna används fortfarande, just denna är ett garage.
Där uppe skymtar ett hus där det fortfarande bor folk.
Här är ett annat. Det är bara fasaden som är "man made" resten av huset är alltså grottor.
Här ser ni mig vid ruinerna av byns amfiteater och grottorna syns bakom.
Det finns "vanliga" hus också i Cotignac. Jag tror att det var här mamma och Bengolle hade bott när de var där ett annat år. (Seniliteten igen!)
En motvillig Ida poserar vid en brunn.
Naturligtvis hann vi med en fika. Ida och Bengolle envisades med att dricka en vidrig smörja som kallas för "diabolo de citron" (citron djävul)Stavas det så Bengt? Denna djävul består alltså av en sliskig citronsirap toppad med sockerdricka. SÖÖÖTT!! (Ida sköljer ner med Coca-Cola.)
Själv dricker jag cappucino, vanligt kaffe går knappt att få tag på. Men allvarligt.....samma tunika igen?! (Jag lovar att jag bytte kläder FLERA gånger under veckan.)

Nu ska jag bara försöka klura ut vad vi gjorde nästa dag, så kommer det nog en fortsättning snart.

//Grottpipan




Simba har hittat fru!

Har hittat en underbar blå teddyhona åt Simba i Uppsala, får se om vi kan få hjälp att åka och hämta henne till helgen.
Låt mig presentera Indra (Bilden lånad från hennes nuvarande matte)

Nu viskar Simba till mig att han vill ha ett harem, och det är klart att han vill....han är ju en kanin! Vi är alltså fortarande ute efter en renrasig lejonhuvad hona också.

//Matchmakerpipa

lördag 30 oktober 2010

Simba söker fru!

Jag har ju presenterat en hel del av våra djur, men en liten kille som ännu inte har synts på bloggen är vår lejonhuvade kaninhane Simba. Simba är en riktig goding som älskar att ligga och gosa i sängen men han är ensam, Simba vill ha en fru!
Ni ser väl vad vacker han är....fattar ni vilka fina barn han kan göra?



Summa sumarum....om ni känner till en vacker liten kaninflicka som letar en stilig kille kan ni väl höra av er. (Minimikrav är 92 poäng på utställning och ett trevligt lynne. Ett otroligt plus är om det är en dubbelmanad blåzobel hona.)

//Kaninpipa

fredag 29 oktober 2010

Blir det kanske ett katthem i Östanbo?

För att läsa nyheten, klicka på länken nedan:


Nytt katthem kan öppna i Sandarne - Sandarne - www.helahalsingland.se

Jag vill ha någonstans att bo säger Sol


Det är så himla roligt, äntligen ser vi ljuset i tunneln.....nu hoppas vi bara att alla andra (läs: KUS-nämnden, Länsstyrelsen etc) kan skynda på sina beslut och tillstånd också.

//Billobullpipa

onsdag 27 oktober 2010

Primum non nocere...

...är latin och betyder : "för det första, gör ingen skada". (Eller som de säger i amerikanska TV program: "Do no harm".) Det är alltså en del av den Hippokratiska Eden, eller läkareden som den också kallas. Idag har jag fått lära mig varför svenska läkare inte svär någon ed.....det är för att de i såna fall inte kan hålla vad de lovat.

Jag har i ungefär ett halvårs tid haft ett ganglion i min vänstra handled. "Ett ganglion är en rundad utbuktning i anslutning till en led eller en sena. Gangliet är som en liten ballong fylld med ledvätska.Utbuktningen utgörs av en bråckbildning på ledkapseln eller glidytehinnan runt en sena. Gangliet kan vara mjukt eller hårt beroende på hur fyllt det är med ledvätska. Ibland kan ett ganglion förorsaka lokal ömhet" (Hämtad från Akademiska Sjukusets Handkirurgi hemsida.)
Ungefär såhär såg mitt ganglion ut innan....

För mig orsakade ganglionet också endast lokal ömhet när det först dök upp, så jag brydde mig inte så mycket om det. De senaste månaderna har jag dock haft ganska mycket värk, framför allt i handen mellan tummen och ganglionet.

När jag hade förstått att detta ganglion inte tänkte gå tillbaka av sig själv gick jag till slut till min familjeläkare. Han tog en snabb titt på det och skickade genast remiss för operation. Enligt samma sida som tidigare SKA en operation gå till såhär: "Ingreppet sker oftast i lokalbedövning och i blodtomt fält, vilket innebär att man lindar armen och pressar upp blodet mot överarmen och därefter pumpar upp en blodtrycksmanschett på överarmen som stasar av blodflödet under ingreppet. Blodtrycksmanschetten kan upplevas som besvärande, men ingreppet tar som regel endast ca 30 minuter. Man löser gangliet från kringliggande vävnad och lyfter bort det medtagande den tunna förbindelsegången mellan gangliet och leden. Operationen sker i s.k. dagkirurgi. Om det rör sig om ett handleds-ganglion får man ibland en av gipsskena över handleden under några veckor efter operationen för att avlasta leden. Stygnen kan tas efter ca 2 veckor. Dagarna efter ingreppet bör man hålla handen i högläge för att minska risken för svullnad. Sjukskrivning 1-6 veckor beroende på arbete och typ av ganglion" Det var alltså så min operation skulle gå till.

Sagt och gjort, idag var den stora dagen....jag skulle opereras. Glad i hågen, men lite nervös, begav jag mig till "farbror doktorn." Det var bara det att den här doktorn hade fått för sig att istället för att "utsätta mig för operation" ville han prova en annan sak först. Han ville testa att med en grov kanyl och spruta dra ut ledvätskan ur ganglionet. Jag blev lite fundersam då min familjeläkare sa att så brukade man göra förut, men det hade sällan önskad effekt då ganglionet nästan alltid kom tillbaka....men tänkte väl ändå att den här läkaren (en ortoped från Gävle) borde veta vad han gjorde så han fick väl prova då.

Det är ju tur att jag inte är speciellt känslig av mig för till att börja med visar det sig att bedövning kan jag fetglömma, kanylen var kanske 2½ till 3 mm grov.....sen när han sticker och börjar dra ut innehållet med sprutan kommer det bara blod?!?! -Men, det är ju bara blod! utropar han häpet. -Du måste ha träffat ett kärl?! säger den smarta sköterskan. No shit, Einstein säger jag....när läkaren drar ut nålen SPRUTAR det ut blod ur min handled....i samma takt som mina hjärtslag. Hmm, jag är ingen läkare men att  gubben har stuckit ett STORT hål i min pulsåder märker t o m jag.

Innan de lyckas få stopp på blödningen med manuellt tryck och tryckbandage beräknar de min förlorade blodvolym till 4-5 dl :O!!!! Klantskalle!!! Sköterskan var kritvit i ansiktet och läkaren förlorade talförmågan. Cirka en halvtimme efter att de har fått stopp på blodflödet säger han: "Mjaa....hrmm....nu kommer du ju att få bra mycket ondare ett tag....och....humm....harkel....du måste ju komma tillbaka så att vi kan få operera det här istället.....men du måste ju vänta så att det har läkt, så hör av dig till oss om en månad sådär." Jeeesus!!!

Hmmm, kan det funka?

Till råga på allt så står det även såhär på den tidigare nämnda hemsidan "Undvik att sticka hål på gangliet med nål eller dylikt då detta kan leda till fula infektioner." Mmm, fattas väl bara att jag får en infektion. Just nu har jag alltså ganglionet kvar, fast det är större än innan, dessutom har jag ett stort hematom och inte längre någon lokal smärta utan nu har jag ont i hela handen och hela vägen upp till axeln. Jag förmodar att läkaren själv blev rätt uppskakad för han ringde mig nyss för att kolla läget. Enligt honom vågade han inte åka hem förrän han var säker på att jag hade slutat blöda (5½ timmar efter att jag lämnat sjukhuset)....?!

Nästa gång ringer jag veterinären istället!

//Blodpipan

En annan skojig sak....

...med att flytta är att man får nya trevliga grannar. En utav våra grannar har jag umgåtts lite extra med och det var också hos henne Ettan fick bo innan vi hade hästkompis hemma åt henne. Tänkte bjuda på några bilder från första ridturen jag gjorde efter flytten, det var en långutflykt med trilla och matsäck.
Här har vi stannat i Flor, hos min mamma, för kaffe och höpaus.
Små pojkar får även mjölkpaus. Fina Bruks och hans mamma Saga ägs av min braiga granne som står lutad mot trillan, Eva Wallin.
Ettan (Eternity) är en mycket snäll och rar häst som orkar släpa omkring på stormatte ibland.

//Utflyktspipan


tisdag 26 oktober 2010

Mer Camargue

Camargue är ett träskområde i sydvästra Frankrike och det är känt för sina tjurar, sina saltbassänger, sina camarguehästar och sina rosa flamingos....vi såg allt!
Fikapaus vid saltbassängerna, Ida får låna kameran för att fota flamingos.
Där är de ju!
Soldiset gör det svårt. Kameran vill inte fokusera och det är svårt att se hur rosa de egentligen är.
Det här camarguestoet hittade vi i en hage. Överallt fanns det möjligheter att få rida dessa hästar, men hästhållningen var tyvärr inget vi ville uppmuntra.
Det kändes bättre att klappa på denna märr än att rida en häst som stått sadlad och klar i värmen hela dagen, rida kan vi göra hemma.

Vill ni veta mer om camarguehästarna kan ni läsa i rasforumet på Rid & Travsport

//Camarguepipan




Abrivado

På söndagsmorgonen var vi tvungna att kliva upp tidigt för vi skulle till St Maries-de-la-Mer på abrivado och "tjurplockning" som Ida kallade det.
Abrivadon är alltså när tjurarna förs till arenan genom staden med hjälp av de vita Camarguehästarna.
Detta är en uråldrig tradition och det går fort som tusan när tjurar och hästar dundrar uppför huvudgatan.
Tjurarna är svåra att se men de omringas alltså av hästarna för att på ett någorlunda säkert sätt kunna föra dem till arenan.

Fransk tjurfäktning har ingenting annat gemensamt med spansk dito än tjurarna. I Frankrike är "traditionell" tjurfäktning förbjuden. Tjurarna skadas inte på något vis utan de har små garntofsar fästa mellan öronen och på hornen som kaxiga unga män försöker ta loss utan att själva bli manglade på kuppen. Det är sex män som tävlar om ära och berömmelse, samt två andra män som är med på banan för att fungera lite som rodeoclowner gör, d v s dra tjurens uppmärksamhet mot dem när det behövs.

Killarna kommer in på arenan för att visa upp sig...
...och sen kommer tjuren!
Om ni tittar noga ser ni garntofsarna. (Bilden blir större om ni klickar på den.)
En tjur hoppade t o m över stängslet (och tillbaka, stängslet är HÖGT.) Tyvärr hann vi inte med att fota så denna bild är lånad från Google. Observera att tjurarna inte hoppar ut för att de blir rädda och försöker fly, de försöker få tag i de irriterande små männen i vita kläder....som hoppar före.
Det är såhär man skaffar sig en "bondbränna". Det var över 30 grader varmt men man uppfattade ändå inte att solen brände för det var sådant dis.

St Maries-de-la-Mer är en häftig liten stad på många andra sätt. Den ligger i princip så långt sydväst som man kan komma i Frankrike och båder arkitektur och klimat påminner nog mest om Spanien. Varje vår samlas Europas romer för en stor festival här.
Tjurfäkningsarenan ligger ända nere på Medelhavets strand så naturligtvis tog vi även en liten strandpromenad.


Vi såg mycket mer som är typiskt för Camargue, men det kommer i nästa avsnitt.

//Abrivadopipan









Nästa generation

När jag ändå tittar på bilder och längtas kan jag ju passa på att visa upp nästa generation.
Från vänster: Min dotter Ida, son Adam, systerdotter Idun, dotter Hannah och systerdotter Alde. Världens finaste kusingäng!

//Stoltpipan

Mina syskon...

Det här kortet knäpptes på min födelsedag. Vill bara visa mina fina syskon som jag längtar efter varje dag, varför bor ni så långt borta för?
Min syster Veronica (Virre ) längst till vänster, lillebror Fredrik (Fredde) och jag.

//Systerpipan

Ollierès de la St Baum, lite mer från byn.

Nu kommer några fler bilder från byn vi bodde i. Någon gång ska jag återvända dit!
Utsikten åt "det andra hållet" från balkongen. (Granntaket i stort behov av reparation.)
Här är byn "utifrån." Som i alla andra provencalska byar ligger slottet högst upp, sen kyrkan och sen de andra husen. Speglar väl maktbalansen när byn byggdes rätt väl antar jag.
Här är byn från ovan och där ser man tydligt att slottet ligger överst. (Bilden lånad från Google) Detta slott gör ett prisbelönat rosévin som är värt att prova. Om ni kan läsa franska eller se bara vill se fler bilder hittar ni slottet här.
Kände mig manad att lägga in en bild på vår semesterkompis, tänk att alla djur kommer till mig.
Vacker orkidé som hade hittat upp i den lilla skogen bredvid slottet.
När man ser det här så förstår man att murgrönan egentligen är en parasitväxt, men fint är det (tills trädet dör.)

I nästa avsnitt berättar jag om vad vi såg för märkvärdigt dagen efter ankomsten till Ollierès.

//Provencepipan





måndag 25 oktober 2010

Grattis Johanna...

...på åttaårsdagen!
Hon har lite fler tänder nu, då bilden är gammal. (Fotot lånat från LindaSofies blogg).

Jag hoppas att du tar med dig familjen ut till Segeråker och hälsar på snart, då kanske det kan bli lite ridning också?

//Gratulationspipan

EB AWERENESS WEEK 25-31 oktober

En sjukdom som ingen vet existerar kommer aldrig att kunna botas. Hjälp till att sprida vetskapen om Epidermolysis Bullosa! Hjälp Lilla Elly och andra drabbade i kampen mot EB!


Klicka på bilden så kommer du till Lilla Ellys blogg och kan läsa mer!

//Pipan

Bilder från byn.

Tänkte att jag skulle visa lite hur det såg ut utanför huset vi bodde i också.
Bengolle poserar utanför dörren.
De här fönsterluckorna är obligatoriska i Provence. De är alltid i någon blå eller grön nyans och de sitter även på alla nybyggda hus. (ALLA hus är i sten, inte ett enda trähus på en vecka.)
Gränderna i byn är inte bredare än att jag kunde nå husen på båda sidor samtidigt.
Ida och jag i solen utanför huset. (Jag tvättade faktiskt tunikan sen igår.)
Utsikt från balkongen
Byns lilla torg i kvällsbelysning

I nästa "avsnitt" visar jag mer från byn och dess omgivning.

//Bypipa





söndag 24 oktober 2010

Greven av Monte Cristo Trailer

En mycket gripande historia, om du inte har sett den rekommenderas den varmt.



//Filmpipa

Ollierès de la St Baum

Där skulle vi bo resten av veckan och jag blev helt och hållet kär i den lilla byn och det autentiska huset som var byggt på 1700-talet. Som plats beräknat ligger det som tvåa i mitt hjärta direkt efter Segeråker och det är inte illa!
Vi ankom som fullgoda deltagare i "Hur mycket man kan trycka in i en Ford Focus"- tävlingen. (Observera de två essentiella förnödenheterna i Idas knä: toapapper och baugette.)
Då vi anlände sent fanns det egentligen bara tid för kvällsmat och säng. Lyckan var stor för Ida som hittade nudlar och Coca-Cola i Frankrike också, "Ida-våga-vägra-nytt." Jag var lycklig för att jag åtminstone hittade koffeinfri cola åt henne (finns det i Sverige?) och för att jag fick kyckling, bröd, ost och vin!
Enligt Ida var salt och pepparkaren det sötaste i hela huset så de fick också vara med på bild.
Ida avslutade en jobbig dag med ett fotbad för att bota nageltrånget. Under tiden knaprade hon i sig chips och tittade på "Greven av Monte Christo" (se nästa inlägg). 
Man sover gott efter en lååång dag. Ida och jag hade en egen lyxsvit på översta våningen med sovrum, vardagsrum, badrum och balkong.

Vill ni veta mer om huset vi hyrde, familjen som äger det och hur ni gör för att få bo där kan ni kolla in den här länken Jag berättar mer senare.

.//Nöjdpipan